Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 CAROLINENS MINNEN.
— O, vore
jag den blåa
böljan!
— Yore jag
ön, svarade
Harald, hvil-
ken blifvit
smittad af den
älskades fantasirikedom och i
skilsmässans ögonblick nästan
öfversinnliga kärleksjoller.
— Då, sade Emma, skulle
mina kyssar smeka bort all sorg,
som fanns i ditt hjärta. Ack,
vore du ön, önskade jag mig
vara en liten blomma, hvars
rot skulle vara fästad i ditt,
min älsklings hjärta.
— Vore du en blomma,
ville jag vara en fjäril, som
finge svärma kring dig och
kyssa dina blad.
— Då, sade Emma, skulle
blommans doft lägra sig öfyer
fjärilns solbelysta vingapar;
och när fjärilns kyss hade rört
blommans purpurmun — då
hade hon lefvat nog ... 0, min
Harald! Ljufva bojor!
De voro nu några ögon-
blick ömt slutna i hvarandras armar och alldeles tysta. — Men
snart vaknade dock Harald upp ur den sällhetsdröm, i hvilken
lian blifvit söfd.
— Min älskade, sade han, hur ljuft det är att svärma och.
drömma, må vi dock ej glömma verkligheten.
— En grym verklighet, Harald.
— Må vara; men den är omutlig.
— Nej, nej! Jag släpper dig inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
