Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BONDGAKDEN. 57
— A^ar förnuftig.
— Jag kan inte lefva här hemma, då jag vet, att min
älskling är i fält.
— Dina ögon glimma ljufvare än stjärnorna på himlafästet,
älskade flicka!
— Harald! Stanna här hos din Emma!
— Säg inte så!
— Grymme!
— Förvekliga mig inte, fastän jag var kvinnligt vek nyss.
Låt upp din famn, hulda Emma — men först en kyss — jag
måste gå, jag får ej tveka, jag får ej dröja.
— Ack, Harald, Harald ! Om du har kärlek till din Emma
så stanna här!
— Du vet inte, hvad du nu begär! Du känner inte min
grymma smärta.
— Harald! Du vet ej heller, hvad ett förkrossadt kvinno-
hjärta känner–––-
Hon tryckte sig hårdt till hans bröst och grät bittert.
Slutligen såg hon upp och hennes blickar träffade hennes
faders stuga.
-— Ack, utropade hon. Nu drömma redan far och syster
så stilla där inne i stugan och glömma sorger och bekymmer,
under det att jag så illa våndas här.
Gå till hvila äfven du, min Emma, bad Harald.
—- Ack nej! Jag kan ej lämna dig.
— Farväl, min älskade!
— Ack!
Jag måste rycka mig ur dina armar
— Nej, nej, nej!
— Farväl, farväl!
Du lämnar mig?
— Ja, jag måste det.
— O, min Gud!
— Farväl, farväl, du hulda kvinna.
— Min älskade Harald!
— Farväl, farväl!
— Du älskar mig?
— Ack, du är hälften af min själ.
Carolinens minnen. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
