- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
78

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78 CAROLINENS MINNEN.
— Tyst, säg inte mer ett ord, eller krossar jag dig, flicka!
Mimmi rätade ut sin figur och sade:
— Ni vill tubba mig till ett mord och själf taga pänningé-
lön för det!
— Tyst!
— Ha, ha, ha! Det är ni, som föranstaltar mordet; men
ni är för feg att utföra det själf! Jag skall hålla i dolken; men
ni skall stå osynlig bakom mig och föra min arm! Eländiga!
— Men i mig, den unga, svaga flickan, har ni funnit er öfver-
man! Ni kan inte tvinga mig att villfara edra djäfvulska önsk-
ningar! Ty så länge Gud i nåd ser ned på mig stark och god
och så länge en droppe blod ännu finnes i mina ådror och jag
eger mitt förnuft i behåll, skall aldrig en grymhet, huru stor
den än må vara, kunna förmå mig att höja min arm för att
begå ett nesligt mord. Nej, nej, tusen gånger nej! — Gå ni
själf åstad och sank dolken i ert krönta offers bröst. Ni
kan ju i edra usla kort se framtiden, ni känner ju satans
afgrundslön. Se efter, om det är någon fara för er att full-
borda mordet — och verkställ det sedan, om ni kan.
— Om jag kan? Ha, ha, ha! Säg, hvad är det, en retad
kvinna inte kan?
— Släpp mig!
— Jag skall visa dig, att kung Carl af Sverige skall dö
denna dag. Ja, trots ditt svenskvänliga sinne skall han inte
andas i morgon! — Och du! Hör du! Du, flicka, skall, trots
dina oskyldiga miner, få skulden för hans död! Ha, ha, ha!
— Husch då, mor Marjo! Skratta inte så där hemskt! Ni
förskräcker mig! Hör ni, liur ert skratt återklingar från ruinerna
liksom ett hån från afgrunden!
— Var förståndig, Mimmi, sade häxan i mildare ton. Var
förståndig, min snälla flicka. Tag dolken!
- Nej!
— Här är den!
— Bort!
— Gör, som jag säger dig!
— Nej, nej, nej!
— Du skall bli väl belönad!
— Jag vill inte höra mer!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free