- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
82

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82 CAROLINENS MINNEN.
och fattade i armen Mimmi, som försjunkit i tankar men upp-
vaknade ur desamma genom detta plumpa tilltal.
— Hvad sägen I, mor, utropade hon förskräckt.
— Jag säger, att du skall döda svenske kungen och befria
Danmark från fienden, samt att du skall vinna guld och ära
genom denna handling.
— O, Gud! Nej! nej! Nej, du falska kvinna! Af mig skall
du aldrig finna hjälp vid dina förfärliga blodsdåd.
— Hvad? utropade Mæstel.
— Du vet inte, hvad du säger! sade Marjo häftigt till
Mimmi.
Den unga flickan föll i häftig gråt tillföljd af denna oför-
synthet.
Då passade Marjo på och närmade sig till Caro och Mæstei:
samt sade dem liksom i förtroende:
—- Hennes tankar äro ännu inte rediga.
— Hvad menar du, häxa, frågade Mæstel.
— Jo, fortfor Marjo, jag söfde henne medelst trolldom för
att göra henne stark nog till det värf, som blifvit henne anför-
trodt och ännu är hon inte fullt uppvaknad ur denna sömn.
Se, så slö hon ser ut.
Men Mimmi hade hört Marjos ord ; och intagen af en stark
och berättigad vrede utropade hon, i det att hon sprang fram
till den gamla kvinnan:
— Håll upp i Herrans namn med dina djäfvulska lögner L
Då fattade Caro Marjo i strupen och hväste:
— Kvinna! Ku vill bedraga oss!
— Nej, nej! Jag skall själf döda honom, stönade Marjo.
Det hade varit ovisst, om den gamla sibyllan så lätt kom-
mit ifrån detta nappatag med den mycket starkare än hon
varande Caro, om icke en af de som post utställda karlarne ha-
stigt utropat:
— Yaren tysta!
Caro släppte genast sitt tag om Marjos strupe, hvarjämte
alla, utom Mimmi, tyst och försiktigt närmade sig källardörren.
När allt blef tyst, hördes steg taktmässigt hamra stengatan
utanför värdshuset. Flere af danskarne hade redan hunnit in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free