Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXAN I RONGSTED. 9J
till slut pimplar mig plakat; ty hans skål är jag färdig att
tömma hvarje andetag.
— Ja, kungens skål plär man inte glömma uti hurtigt kri-
garlag ! Skål!
— Skål!
— Det är en glädje att slåss för en sådan kung, utropade
Kämpe och drack. —
— Ser du inte till flickan, frågade Caro Marjo i källar-
dörren.
— Nej, hon håller sig undan.—Helt visst har hon spun-
nit en intrig emot oss, alldenstund hon tullat mina ölfat för de
där skurkarnes skull. De sitta äfven kvar, som om de voro fast-
låsta vid bänkarne.
— Se där kommer en svensk till. Gud fördöme mig, tror
jag inte, att vi bli riktigt belägrade af svenskar till sist, sade
Caro och visade Marjo på en svensk soldat, hvilken närmade
sig platsen.
— Den där ser då inte farlig ut, han har visst fått, hvad
han behöfver, invände Marjo.
Den ankommande var Harald, Emma Olofsdotters fästman.
Lågsamt och grubblande närmade han sig den plats, där
hans kamrater sutto i muntert lag. Liksom omedvetet gick han
in på källargården, där han satte sig vid det bord, hvarpå Marjo
för en stund sedan utlagt sina kort.
Han var så fördjupad i sina tankar, att han inte gaf akt
på sina glammande kamrater. Dessa gåfvo ej heller akt på
honom, utan blefvo allt mer och mer införlifvade i sina samtal
och skötte de höga och dryga ölstånkorna med glädje och vana.
— Försvunnen, borta, död! O, dö min smärta, mumlade
Harald klagande för sig själf. — Död för egen hand, fortsatte
han. — Kan det känsliga kvinnohjärtat förmås till ett sådant
brott endast af kärlek?
— Dricken, bröder, dricken! Ölet skummar kraftigt i stån-
korna, utropade Kula,
— Skål! Skål! svarade hans vänner och drucko samt fort-
satte sitt glam.
— Ack, jag olycklige, jämrade sig Harald.
— Marjo, hviskade Caro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
