- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
92

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 CAROLINENS MINNEN.
— Ja, svarade hon lika tyst.
— Femtio blanka dalrar får du, om du i natt dödar sven-
ske kungen.
— Tack Caro, svarade hon, lita på gamla Marjo.
— Kan jag det?
— Det kan du.
— Jag borde det inte.
— Tag hit pengarne!
— Ahja, lagom brådska. Men det gör detsamma. Här har
dü dem, trollpacka.
— Tack, sade hon då. I morgon andas kung Carl XII af
Sverige inte mer.
— Håll ord.
— Det skall jag.
— Det är också bäst för dig, häxa. Ty om kung Carl i
morgon lefver, så skall du dö i hans ställe.
— Tack för upplysningen, hi, hi, hi, svarade Marjo under
ett kväfdt, demoniskt skratt.
Harald hade suttit tyst och grubblande och stödt sitt huf-
vucl i sin ena hand, under det att han hvilade armbågen mot
bordet. Nu lyfte han något på hufvudet och klagade:
— En flik har blifvit sliten ur mitt hjärta.
— Femti daler till, sade Marjo för sig själf och vägde pen-
ningpungen i sin hand. Det är bra betaldt. Men så är det
också för ett krönt hufvud.
— Lefve gamla Sveriges ära, ropade Kämpe vid dryckes-
bordet.
— Hurra! svarade hans vänner och drucko.
— Grymma smärta, suckade Harald.
— Hvad är det med den där kraken, hviskade Caro till
Marjo visande på Harald.
— Antingen är han kär eller också är han förgiftad —
stackars liten, gäckade Marjo, hvarefter hon drog sig tillbaka
in i källargången och stängde dörren lika försiktigt, som hon
öppnat den.
— Det kan inte vara sanning, sade Harald till sig själf.
Nej, det är helt visst endast ett narrspel. — Ja, så är det.
Jag kan inte tro annat. — Men, tilläde han efter ett ögonblick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free