- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
99

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄXAN I KONGSTED. 99
— Ja!
— Skönt!
- Det är märkvärdigt, sade Harald med en helt annan ton
än förut, att jag blir glad till humöret, då jag tänker på strid.
— Jo, jo, du, inföll Kula. Det är det äkta krigsmannasinnet,
ser du! Ah! jag tror, att du får litet färg i ditt mjölkansikte!
Skål, kamrat! Kom hit och sätt dig ned i vårt lag! Gif tan-
ken på hem och jänta tusan pocker! Töm en bägare till kun-
gens heder, det är han, besitta mig, värd! Se här! Vi dela
ölet! Mugg linns det och stånkorna äro djupa.
Kula fyllde en bägare och räckte honom den.
— Nu skall du dricka med oss alla, sade Kämpe.
— Tack, kamrater, svarade Harald och drack. Nog skall
jag göra skäl för mig!
— Ha, ha, ha! skrattade Kula. Nu börjar jag känna igen
dig, pojke!
— Det är underligt i alla fall, sade Harald, sedan han
ånyo druckit, hvad det här friska kamratlifvet bland soldater
kan lifva upp sinnet. Man glömmer sorgen, man blir som
barn på nytt, på samma gång som man känner sig stark som
en rotfast ek.
— Det är rätt, pojke; såskall det låta! Skål! Sjung nu en
visa för oss, sedan du så bra tullat på vårt öl, stormade Kula.
— Ja, en visa, en visa, ropade alla.
— Som I viljen, kamrater, svarade Harald och började sjunga :
Ja krigarn i fält, det är barnet på nytt!
Han vill, han kan då inte bida!
Han mins ej den sorgliga dagen, som flytt,
För kungen tappert han vill strida!
Ja, för kungen tappert han vill strida!
instämde de öfriga, att det gaf eko i ruinerna.
Sitt fosterland älskar han högre än allt,
För det till striden han drager!
Han älskar sitt Sverige, fastän det är kallt
Och gärna för det han döden tager!
Ja, gärna för det han döden tager!
sjöngo de öfriga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free