- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
105

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105
HÄXAN I RONGSTED.
glömde dock aldrig sin värdighet, hvilket däremot berättelserna
omtalade, att han plägade göra.
Tyvärr trodde emellertid nu både Caro och Marjo, att Rag-
nar var Carl XII och därför beslöto de hvar för sig att taga
lifvet af honom.
För den skull öppnade Marjo försiktigt något mer än förut
på källardörren och aftryckte en pistol mot Ragnar.
Kulan borrade sig in genom ryggen på Ragnar, som föll
döende i Haralds armar.
— Himmel! utropade den sårade carolinen och segnade ned.
Caro, som äfven hade en pistol färdig till skjutning, blef
förskräckt öfver hvad som skett och ilade hals öfver hufvud
från platsen för blodsdramat för att icke blifva gripen af svenska
patruller, hvilka korsade hvarandra i staden och hvilka helt visst
inom kort skulle komma till Marjos värdshus, ditlockade af skottet..
En svensk soldat kom framspringande från en trädgård
till värdshusgården.
— Grip fast mördaren, ropade Harald åt soldaten, som såg
Caro löpa bort och satte af alla krafter efter honom, troende
honom vara gärningsmannen.
Marjo stod kvar innanför källardörren och såg genom en
springa på uppträdet.
— Ha, ha, ha! skrattade hon sakta. Ligg i ditt blod!
Gamla Marjo bara skrattar! Ha, ha, ha!
— Nu fattar jag vår konungs fara, sade Harald, under det
att han sökte att sprätta upp sin kamrats vapenrock för att
komma till såret.
— Min likhet med kung Carl har räddat hans höga och
dyrbara person, stönade Ragnar, i detsamma som Kämpe och
hans korpralskap hastigt kom till platsen.
— I hast ha vi skyndat hit, sade Kämpe. Jag hörde skottet!
Hvad är å färde? — En man i blod?
— Det är Ragnar, som fallit för lönmördarhand!
— Fördömda jutepack! brummade Kämpe.
— Söken gripa mördaren, om kungens lif har något värde.
Ett band danskar har sammansvurit sig mot hans majestäts lif
och helt visst var den kula, som nu träffade Ragnar, ämnad åt
honom, sade Harald.
Carolinens minnen. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free