- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
110

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

no CAROLINENS MINNEN.
blyg, min pulla, tilläde hon, då Mimmi sökte frigöra sig från
henne. Tag dolken, säger jag!
— Nej, nej, ropade Mimmi.
— Du skall, hväste Marjo.
— Nej ! Tag tillbaka din dolk, utropade flickan och stötte
tillbaka mot Marjo det farliga vapnet, hvilket sårade häxan.
En varm blodstråle sprutade ur Marjos bröst upp i flickans
ansikte.
— Förbannelse! Rasade Marjo och vacklade åt sidan.
Förbannelse! Hon har mördat mig! — Förbannelse! — Ah!
— Hjälp! — Förb–––––
Hon raglade som en drucken, under det att hennes ansikts-
färg blef allt mer och mer askgrå och slutligen föll hon tungt till
marken, spridande i fallet sina smutsiga kort, som ramlade ur hen-
nes ficka, omkring sig och dog med en förbannelse på sina läppar.
— Hvad har jag gjort, utropade Mimmi förskräckt. —
Dock, hon föll i egen snara, tröstade hon sig själf.
— Flicka! Skrek Mæstel, blek af vrede och rasade, med
blottad dolk emot Mimmi i afsikt att döda henne. Men innan
han hunnit utföra detta dåd, hejdades han genom starka trum-
hvirflar, hvilka hördes strax bredvid.
— Hvad! utropade lian. — Svenskarne! — Fort undan fån-
genskapen, fortsatte han, lämnande Mimmi åt sitt öde samt stör-
tade hastigt af gården och försvann i en om hörnet löpande gränd.
Strax efter sedan Mæstel lemnat värdshusgården, marsche-
rade Kula och hans korpralskap åtföljdt af Harald fram på
gatan och svängde in på gården. Trumhvirflarna fortforo, men
hördes nu mera aflägsna.
— Onda aningarne växa, sade Kula.
— De äro ej aningar nu mera, de äro verklighet, svarade
Harald.
—• Ser du, än en död på detta ställe!
— Här tycks man kunna spåra närheten af röfvarekulor
— Det är en död kvinna.
— Ja, verkligen.
— Tvi pocker, en sådan häxa!
— Hon ligger midt i en korthög.
— Mörda de kvinnor också, de skurkarne!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free