Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 CAROLINENS MINNEN.
Men då rätade Mimmi ut sin gestalt och såg konungen
oförfäradt rätt in i ögonen, sägande:
— Det var min plikt att söka rädda Eders majestäts lif
från lönmördarens dolk. Det var min plikt att söka rädda
Danmark från skammen af ett lönmord på en Herrens smorde!
— Men det är äfven min plikt att icke förråda mina landsmän!
— Flicka! Vet, att ditt lif är i min hand! röt konungen.
— Min heder är mera värd än mitt lif, svarade Mimmi
käckt.
— Jag befaller dig att bli min vägvisare! Kom!
— Nej! utropade Mimmi och stötte hastigt konungens
hand ifrån sig.
Den unge kungen såg ett ögonblick förvånad på Mimmi
och sade därefter:
— Jag tycker om dig, flicka! Det är ruter i dig och du
vet, hvad du vill.
— Ers majestät! sade Mimmi. Blottställ ej edert lif för
lönmördare. Spara det, till dess I fån gifva det på slagfältet.
— Framåt! ropade konungen.
— O, Gud! Ingen räddning, klagade Mimmi.
— Du blir kvar här, befallde konungen Mimmi, samt
befallde en soldat att stanna och bevaka flickan, som icke skulle
tillåtas att lemna rummet och icke röra något däri förvaradt
föremål.
Därefter lämnade han rummet tillsammans med alla där-
städes varande personer med undantag af Mimmi och hennes
vaktare.
— Han går till döden, den envise och hallstarrige, klagade
Mimmi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
