Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 CAROLINENS MINNEN.
-— Àr du viss därpå? frågade Caro.
— Ja!
— Jag tyckte dock, att det var svenske kungen, som
föll här.
— Nej, det var inte honom, som Marjo sköt.
— Hvar är den förgiftade dolken?
— Den har visst Mimmi.
— Jaså, hon tog den till slut ändå?
Ja!
— Hvar håller då Marjo hus?
— Marjo? — Hon är ju död!
— Död?
— Javisst!
— Du yrar!
— På intet sätt!
— Hvad har kommit åt henne?
— Hon blef mördad.
— För fan! — Af en svensk soldat?
— Nej, för pocker. Det var Mimmi, som stack ihjäl henne.
— Mimmi?
— Ja!
— Jag kan inte dölja min häpnad.
— Kors, vet du inte det där?
— Nej, det har jag ingen aning om.
— Jo, flickan skickade häxan åt fanders!
— Fördömdt! — Sköt hon henne, eller hur bar hon sig
åt att få lifvet ur henne?
— Hon sårade henne med den förgiftade dolken.
— För fan! Och giftet verkade?
— Ögonblickligen!
— Fördömdt! — Marjo hade mycket penningar hos sig.
Jag gaf henne helt nyligen hela femtio dalrar.
— Jag vet ! — Dem har jag dragit försorg om.
— Godt!
— Jag har dem i godt förvar.
— Än flickan? — Är hon kvar i värdshuset?
— Tusan heller!
- I fängelset?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
