- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
145

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TSAR PETER FÖRKLARAR KRIG. 145
Den franske ministem fick först företräde.
Denne talade vidt och bredt under sirliga och djupa bug-
ningar om sin konungs stora benägenhet att mäkla fred emellan
konung Carl af Sverige och konung August af Polen.
Konung August den starke af Polen hade utan krigsför-
klaring och alldeles tvärt emot traktater och edliga förpliktelser
fallit in med sin armé i Lifland samt härjat och bränt där-
städes, under det att Carl XII var i Danmark.
Men då den afslutade danska freden blef bekant, intogs
kung August af en förfärlig oro och ångest samt drog sig till-
haka och bönföll den franske konungen om hjälp och beskydd
emot den förut föraktade svenske konungen, hvilken i ett nu
framstod som ett fruktansvärdt lejon, med hvilket det helt
säkert icke var godt att leka.
Kung Carl lyssnade en stund stillatigande till den franske
ministerns rika ordflöde och lät honom tala, tills att han nästan
tappat andan.
Då frågade kung Carl helt lugnt, om kung Ludvig af Frank-
rike vore beredd att uppträda som löftesmän för freden i Olivia,
hvilken fred konung August på ett nesligt sätt brutit.
Denna lugna fråga af den rättframme, unge svenske konun-
gen förstummade helt och hållet den franske ministern.
Då passade kung Carl på att fråga, om konung Ludvig
skulle vara beredvillig att betala de längesedan förfallna under-
hållspengarna, som svenska staten hade att fordra.
— Ers majestät! Detta kan jag icke lofva, utan att först
hafva fått ett uttalande därom af franska regeringen.
— Såå! svarade kungen torrt.
— En kurir skall genast––––– började ambassadören,
men nu lät konungen honom ej tala till punkt, utan inföll:
— Välan! — Kan då Frankrike förmå konung August att
i brukbart skick återställa de skansar och fästningar, som han
låtit storma och rasera i de svenska besittningarna i Lifland?
Ej heller detta kunde den franske ambassadören lofva, men
han framställde i stället en massa andra förslag, hvilkas åhö-
rande konungen fann tröttande, i synnerhet som de framställ-
des i en ganska dryg förmyndarton.
Carolinens minnen. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free