Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. VIII.
I Olof Olofsons hem.
V
i minnas alla Olof Olofsons gård i Södermanland, hvarest
kung Carl efter en lyckad björnjakt och midt under en
glad danslek eller ringdans, hur man nu vill kalla den, fick
budskap om, att Sveriges grannar börjat visa fientliga rörelser
mot hans rike.
Dit leda vi nu våra steg, i det vi vilja för en tid lämna
krigsteatern och densammas blodiga och brokiga taflor.
Vi minnas äfven, att kung Carl i ett ögonblick, då nåden
öfversvallade, köpte bonden Olofs gård och gaf den åt en af
hans döttrar, den vackra Anna och hennes fästman, den hurtige
och handfaste Arvid, hvilken den tiden var dräng åt sin fäst-
mös fader.
Likaledes hafva vi i godt minne, hur svartsjuk Arvid var
på den unge kungen och hur tacksam han blef, då han fann,
att kungen icke alls ville draga hans fästekvinna ifrån honom,
utan fastmer hjälpa dem hastigt till en välbergad ställning.
Då kriget bröt ut och Annas systers fästman, Harald, må-
ste ut i fält, gifte sig Anna och Arvid och deras hus blef, tack
vare den kungliga gåfvan, ett bland de mest välbergade i hela
Södermanland.
Den gamle Olof bodde hos sin dotter och måg — så hade
konungen förordnat och icke heller skulle Anna ha velat se
sin gamle fader gå bort från det hem, hvarest han så länge
bott och hvilket han dessutom vårdat särdeles väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
