- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
158

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158 CAROLINENS MINNEN.
Mitt hjärta vike icke af till något ondt för att bedrifva
ogudaktiga gärningar i sällskap med män, som göra orätt och
icke äte jag af deras läckerheter!
Slår mig en rättfärdig, så är det kärlek; och tillrättavisar
han mig, så är det såsom olja på hufvudet, hvilken mitt huf-
vud icke må försmå; ty jag beder alltid för dem, när det går
dem illa.
Krossas än deras förmän emot klippans sidor, höra de af
mig de trösterika orden:
Såsom man plöjer och ristar jorden till sådd, så utsås
våra ben i dödsrikets gap.
Till dig, Herre Gud, stå mina ögon, på dig förlitar jag
mig, gif ej mitt lif till spillo!
Bevara mig för de fallstreck, som de hafva utlagt för mig
och för ogärningsmäns snaror!
De ogudaktiga falle i sina egna garn, under det att jag går
vägen fram!»
Då han slutat läsningen, sade han:
— Ja, gifve Gud oss alla en rätt vandel och sitt nådiga
beskyd.
— Amen! ifyllde Anna.
Det lilla barnet, en gosse vid namn Axel, hvilken just
denna dag fyllde ett år, rörde sig nu oroligt i vaggan, hvarför
Anna satte denna i häftigare rörelse än förut och sjöng för att
söfva barnet följande gamla folkvisa:
Och liten Karin tjänte på unga kungens gård,
Hon lyste som en stjärna bland alla tärnor små.
Hon lyste som en stjärna bland alla tärnor små,
Och unge kungen talte till liten Karin så:
Och hör du, liten Karin, säg vill du blifva min?
Grå hästen och gullsadeln, den vill jag gifva dig.
Grå hästen och gullsadeln, den passar jag ej på,
Gif den din unga drottning, låt mig med äran gå.
Och hör du, liten Karin, säg vill du blifva min?
Min rödaste gullkrona, den vill jag gifva dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free