- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
170

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 CAROLINENS MINNEN.
möjligen skulle kunna tro, att snus vid denna tid ännu ej var
kändt i Sverige:
»Under Carl XI:s tid hade af några sjömän tobak blifvit
införd till Sverige från Indien och såld. Man började då röka,
samt instoppade i näsan pulveriserad tobak, som man kallade
snus-tobak. Varan blef eftersökt, men dess dyrhet gjorde, att
högst få kunde komma i tillfälle att skaffa sig tobak. Då tog
sig den man, hvars förtjänst det är, att potatis blifvit införd i
Sverige, Jonas Ahlström, sedan adlad till Ahlströmer, för, att
införskrifva friska tobaksplantor samt att plantera dem i svensk
jord. Därigenom blef varan mera åtkomlig; men det var lik-
väl jämförelsevis ganska få, som kunde hålla sig med tobak.»
Därför satte äfven klockaren en ära uti, att han hade råd
och lägenhet att hålla sig med »snustobak» och »snytnäsduk»
eller »svetteduk». Näsduk begagnades denna tid icke af andra
än dem, som drogo »snustobak» in i näsan och själfva kyrko-
herden var utan sådan duk och satte därför ena fingret på ena
näsborren, när han skulle snyta sig samt lät därefter en slem-
mig pelare af afsöndring i näsan spruta vida omkring, hvarför
det var synnerligen rådligt att hålla sig på vederbörligt afståndv
då kyrkoherden gjorde denna manöver.
Aftonen var, som nämndt är, vacker och de båda männen
gingo sakta framåt.
Låtom oss en stund höra på deras samtal.
Kyrkoherden talade långsamt och med en patos, som om
han stått inför altaret och för en knäböjande församling talat
Herrens ord och klockaren lyssnade noga på honom samt an-
vände i sin tur sin förmans nyss uttalade ord.
Så här lät samtalet.
— Kvällen är härlig.
— Härlig, eftersade klockaren.
— I purprade skyar sjunker solen inom kort till hvila
bakom skogstopparne. Det är en härlig syn. Hur hastigt flyr
dock icke tiden.
— Solen sjunker inom kort till hvila, intygade klockaren
och tittade upp mot västra himlen samt bugade sig.
— Högtidligt är det i aftonstunden, sade prosten med
patos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free