- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
173

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I OLOF OLOFSONS HEM. 173
— Midi framför Olofsons stuga, utropade klockaren med
en skarp accent på ordet midt.
— För ungefär ett år sedan döpte jag i den stugan.
— Jaha, det stämmer, försäkrade klockaren.
Efter att hafva slagit sig på sin trinda mage och sedan,
hans ansikte skinit upp liksom en sol af glad förhoppnings
fortsatte kyrkoherden:
— Olofsons hus har alltid varit mycket gästfritt.
— Jaha, mycket gästfritt, instämde klockaren.
— Bonden skall helt säkert bjuda.
— Jaha, helt säkert skall bonden bjuda, sade klockaren
och knäppte med fingrarne samt strök med ena handen på det.
stället af sin kropp, där hans mage borde vara att finna. —
Han var ytterst mager, hvilket förut är nämndt.
— Jag vill ge oss tillkänna, sade kyrkoherden.
Klockaren bockade sig.
— Då kan man få sig ett oskyldigt rus, tänkte han för
sig själf, men aktade sig att säga det.
Med jättesteg rullade nu kyrkoherden åtföljd af klockaren,
fram till stugan och knackade på dörren, ropande:
— Fader Olof! Fader Olof!
Efter ett ögonblick hördes steg i förstugan, dörren öppna-
des och Olof tittade försiktigt ut. Men då han såg, hvilka de
voro, som stodo utanför, slog han upp dörren på vid gafvel
och utropade glad:
— Hvad ser jag! Vördig kyrkoherden och klockarfar! Kors
hvilket rart främmande!
— God dag, Olof, sade kyrkoherden.
— God afton, herr kyrkoherde. Åh, hvilken heder, som
vederfares mitt hus.
— Ditt hus har vederfarits mycket större ära, gubbe.
Själfve vår nådige konung har ju ätit och druckit hos dig.
— Jaha, själfve kungen, ifyllde klockaren.
— Jag har kommit att gästa din hydda, Olof, och höra
efter, hur du har det, fortsatte kyrkoherden.
— Ah, att herr kyrkoherden varit så gemen och gjort sig:
besvär att gå ända hit från prästgården, sade Olof.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free