Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 CAROLINENS MINNEN.
att det borde vara endast prästerskapet förunnadt att kunna
göra rim.
Olof svarade emellertid:
Det ordet, min broder, det låter,
Tag aldrig det ordskapet åter!
Under det att detta skett, hvarunder kyrkoherden stått och
talat med Anna, som hade lille Axel på armen, hade Arvid
med en pigas och en drängs tillhjälp burit ut dryckeskärl och
satt dem på ett bord framför en bänk, hvilken hade sin plats
utanför stugväggen.
När detta var gjordt, sade han till Olof, att kyrkoherden
nu kunde få smaka på det hembryggda enbärsölet.
Olof bad därför kyrkoherden och klockaren att slå sig ned,
hvilket de äfven gjorde, hvarefter de uppmanades att smaka
på varorna.
Efter många krusningar togo de plats.
— Herr kyrkoherde! Hn klunk enbärsol, sade Olof och
sköt fram en stånka till själavårdaren.
-— Tack, tack, svarade prästen och fattade stånkan, sägande :
— Jag dricker härur en välgångsskål för den lille Axel,
som i dag fyller sitt första år och önskar honom all glädje,
frid och framgång här på jorden. Må han aldrig glömma sin
Herre och Gud, hvilken må bevara honom evinnerligen.
Efter detta tal förde han och de öfriga sina stånkor eller
bägare till läpparne och drucko den lille ettåringens skål, hvar-
efter Arvid bugade sig och Anna neg för prästen och tackade
för den skål, som blifvit föreslagen, hvarvid Anna anmärkte:
— Det var så vackert, det herr kyrkoherden sade, så att
det ackurat var, som om man hade hört det från själfvaste
predikstolen. Ja, tilläde hon och förde förklädessnibben upp
i ögonvrån, det blef riktigt fullt med saltvatten i ögonen.
Däri instämde Arvid.
Under det att detta försiggick på gården framför Olofsons
stuga, hörde man först på afstånd och sedan allt närmare
glada röster sjunga den kända folkvisan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
