- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
179

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I OLOF OLOFSONS HEM. 179
— Komma de inte, sporde Olof Arvid, hvilken stod kvar
på stenen och tittade utåt.
— Jo, svärfar, svarade han. De Juilla på att ordna sig till
långdans. De vilja dansa in på gården.
— Ja, det är en käck och treflig sed, sade kyrkoherden.
Strax därefter hördes åter sång och ett tjugutal bondpojkar
och jäntor med spelman i spetsen dansade en långpolska in
på gården och sedan ett par gånger omkring densamma sjun-
gande gladt:
»Å jänta å ja, & jänta å ja
Allt uppå landavägen,
’ Åja!
Å jänta å ja, å jänta â ja
Allt uppå landavägen!
Där mötte ho mej en morgon sä klar.
Ä sola den sken pä himmela så rar
Å vacker som ljusa dager ho var;
Mitt hjärta, livart tog du vägen ?>
Under glam och skratt slutade långpolskan, de dansande
släppte hvarandra, torkade svetten ur sina ansikten och ska-
kade hand med Arvid, Olof och Anna samt nego och bockade
sig för kyrkoherden och klockarfar.
— Välkomna, välkomna, ropade Arvid och Anna.
— Det är rätt, godt folk, att I ären glada och muntra och
fröjden eder, medan I ären unga. Glädjen är lifvets krydda,
mina vänner, sade kyrkoherden samt fortsatte: Tids nog blifven
I gamla och då fån I nog sitta stilla. Men mån I då ha ung-
domliga själar i edra gamla kroppar, så att I kunnen fröjda
er åt ungdomens lekar och löjen, såsom jag ännu kan det.
— Och jag, inföll klockaren.
— Stigen fram, go vänner, uppmanade Arvid och tagen
för eder, af hvad som finns! En klunk enbärsöl bör smaka
godt på långpolskan och äfven ge krafter i benen till nya
dansar därnere i logen, som står och väntar på eder glada
skara.
— Tackar, som bjuder, svarades det och folket trängdes
kring bordet samt drack af det goda enbärsölet, som mor Anna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free