Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 CAROLINENS MINNEN.
På stridsdiger hed
Bröt min bana jag fram,
Men mejades ned
Under spillror och damm.
Ack nu är jag lytt
Och ej krafter jag har,
Min styrka har flytt
Och blott minnet är kvar.
Blott det är min vän,
Som mig trösta vill,
Ej svikit mig än,
Men hos mig blifver still.
Det hviskar så skönt,
Tal om bragder och strid,
Det härligt mig lönt,
Fast jag är invalid.
Ja, det är min vän,
Som mig glädja vill,
Ej sviker mig än,
Men hos mig blifver still.
Hell, hell Sveriges land!
Hell dess konung så ung!
Sällt hjärtat i brand
Slår för sådan en kung!
Jag ensam här går,
Skrider långsamt min stig
Jag glädjas ej får,
Ty man känner ej mig.
En vän dock jag har,
Som mig trösta vill,
Jag minnet har kvar,
Det hos mig blifver still.»
Då den gamle invaliden slutat sin sång, till hvilken alla
lyssnat, räckte han fram sin hatt, i hvilken alla skyndade att
lägga små gåfvor efter råd och lägenhet.
Olof gick fram till gubben, klappade honom på axeln,
sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
