- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
197

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I OLOF OLOFSONS HEM. 197
Förtretad öfver att ha blifvit observerad samt störd i sina
vakna drömmar, svängde hon sig om, stötte fästmannen med
armbågen i magen och sade:
— Skrattar jag! Nej du! Nu såg du miste.
Detta lilla qui pro quo observerades emellertid icke af
massan, utan bief en hemlighet fästfolket emellan.
Den gamle enbente krigaren svarade Anna instämmande
med Arvid:
— Ja, nog hafven I kungen att tacka för edert goda alltid.
— Hur vet du det, frågade Arvid förvånad.
— Jo, det vet jag nog; mitt minne har jag inte förlorat,
svarade invaliden.
— Hvad menar du?
— Jo, jag menar, att jag minnes tydligt och väl den dag,
då kung Carl var här på jakt. Det var samma dag, som krigs-
budet kom. Jag minns det väl.
— Du?
-— Ja! Midt under en danslek kom budet om grannarnes
fredsbrott hit till kungen.
— Så var det.
— Jag minns äfven, att kungen af Olof köpte denna gård
och gaf den åt Anna.
— Hvad nu? Var du här den dagen, främling?
— Främling, eftersade invaliden. Mindre främling än I
tron !
— En gammal okänd vän, utropade Olof och gick fram
till den lemlästade carolinen samt räckte honom sin hand.
— Jag minns äfven, när korpral Kula och Arvid togo ett
bra karlatag i hvarandras kragar, sade soldaten.
—• Men säg då, hvem du är, sade Olof.
— Kännen I inte igen korpral Kämpe, utropade soldaten.
— Kämpe, utbrast Anna och slog ihop sina händer.
— Ja, just han, svarade carolinen. Ja, jag är korpral
Kämpe! Men I kännen inte igen mig. Nåja, det är då inte
så mycket att undra öfver; ty jag har förändrat mig mycket.
I stället för att vara munter är jag nu dyster och i stället
för att vara rörlig och liflig som en yngling, trots mina år, är
jag nu en krympling och hvit i hufvudet som en dufva. Jo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free