- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
204

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204 CAEOLINENS MINNEN.
just från det hållet, på väg till Brogård, hvilket gjorde, att hon
hastigt vände om och sprang förbi Björn samt in i stugan.
— Hvad katten kom det åt jäntan, puttrade Björn.
— Hallå, gamle Björn, ropade i detsamma en klar och
glad mansröst.
— Jaså, junker ■—■ det var I, som skrämde den rädda
fågeln, svarade Björn och räckte Carl sin hand.
— Hvilken fågel?
— Den, som flaxade förbi mig nyss och skyndade in
i redet.
— Frida?
— Ja visst!
— Jag vet inte, hvad hon har för skäl att vara rädd.
— Hon är det inte heller, min vän. Säg ett ord till henne
och — länge lär det väl inte töfva, innan jag får ringa sam-
man till bröllop.
— Tack för det ordet, Björn, sade Carl. ■— Frida är den
bästa flicka i orten–––––
— Ja, fördöme mig, är hon inte det och pocker skall ta’
dig, om du bara leker med jäntan och inte menar allvar. Kom
i håg, att jag säger det!
— Var lugn, Björn! Vill Frida ha mig, så nog vill jag
ha henne. Och om jag blott–––––
— Tyst! Hon kommer! Tala vid flickan i enrum och
behöfven I sedan hjälp så säg till mig. — Men intet ord om
saken nu.–––Jaså, tilläde Björn med höjd stämma, äfven I
viljen höra mera om tolfte Carl.
— Ja, det var just därför, jag kom hit. — God dag, Frida!
— Det var snällt, sade Frida. Hjälp mig med den här
buttre gubben, som inte vill berätta något nu mera.
— Berätta oss litet om kung Carl, hördes i detsamma två
glada stämmor ropa och fram mellan buskarne tittade Elsa
och Rolf.
— Hvad nu, ungar, utbrast Björn. Här är det bäst att
ge sig, det märker jag. — Ja, jag skall berätta vidare för er
och för hvilka, som vilja höra. Men pocker må hållas inne
i stugans kvalm nu. — Om söndag eftermiddag vill jag fort-
sätta mina berättelser på kyrkvallen, sedan jag klämtat. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free