Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 CAROLINENS MINNEN.
Men lyxen med tallrikar var af en alldeles egen art.
Hvar soldat hade fått en ny trätallrik med inbrända inskrip-
tioner, som hade afseende på festen. Men alla dessa 30,000
tallrikar måste efter slutad måltid af de militäriska gästerna,
anförda af sina officerare, vid ett gifvet tecken kastas i Elbe.
Det gaf för några minuter en helt besynnerlig anblick, ty
floden blef liksom besådd med tallrikar, hvilka småningom flöto
sin väg.
Detta konungens infall att på sådant sätt i alla städer vid
Elbe utsprida ryktet om det stora lustlägret var verkligen under-
ligt och historien torde svårligen kunna uppvisa maken till
detsamma.
Det var en kung, som kunde lefva undan, det, godt
folk, utropade Björn. — Han var också ganska frikostig på
ynnestbevis, detta dock egentligen för att skaffa sig vänner, ty
han kände, att den polska tronen vacklade under hans fotter.
Men hans vänskap var likväl ganska opålitlig och den, som
den ena dagen stod högt i ynnest hos honom, kunde dagen
därpå vara mogen för schavotten. — Det var annat skrot hos
honom än hos vår högtsalige kung Carl, hvilken aldrig kunde
förmås att bryta ett gifvet löfte.
Mot en person bröt dock konung August aldrig sin vän-
skap och denne person var hans fältskär Fredrik Weisse.
Johan Fredrik Weisse, hvilket var fältskärns hela namn,
var född i Kalbe i hertigdömet Wtirtemberg och ådrog sig
konung Augusts uppmärksamhet redan under den tid, då hans
majestät var endast kurfurste af Sachsen.
I fem år vistades Weisse på konung Augusts bekostnad vid
utländska hospital och den namnkunnige franske kirurgen
Charles Petit var hans förste läromästare.
Då Weisse återkom till sin konungs hof, blef han på det
mest hedrande sätt mottagen; men som han hade för mycken
förtjänst för att icke väcka afund, så fick han snart konungens
.alla läkare till’antagonister. Kort sagdt: man vårdade sig sällan
att följa de råd, som han gaf.
Det hände sig, att en liten och i början obetydlig skada
i en tå, hvilken skada länge hade plågat konungen, omsider
genom vanskötsel började visa ganska farliga tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
