Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 CAROLINENS MINNEN.
farorna af det mycket omordade tåget mot Narva. Men be-
faller Ers Majestät, att vi skola kämpa mot öfvermakten —
välan! — Var förvissad om, att jag och med mig hvarje man
i de svenska leden skola med glädje och mod följa vår nådige
konung, hvart han befaller oss gå och utan tvekan våga våra
lif för Ers Majestäts och vårt älskade fäderneslands ära!
När Rhensköld sade detta, blixtrade det till i konungens
ögon, liksom af en inre tillfredsställelse och han räckte tigande,
men tydligen med välbehag Rhensköld sin hand, hvilken denne
käckt fattade och trycJcie utan att buga sig, något som kung
Carl, hvilken hatade allt kryperi, värderade.
— Jag vill klappa om moskoviterna, detta traspack, sade
konungen, sedan han växlat handslaget med Rhensköld.
Tanken på ett nederlag för de svenska trupperna kom
aldrig för konungen. Han föraktade ryssarne så djupt, att ord
knappast finnas därför.
Tåget mot Narva företogs genast och efter tre dagars
marsch kom man till de olyckliga trakter, hvilka blifvit här-
jade och plundrade af ryssarnes ströfkårer, hvilka voro mera
att likna vid röfvarhorder än kejserliga trupper.
Det var konungens mening att gå på Narva utan att ens
rekognoscera terrängen, men Rhensköld yrkade dock på, att
rekognosceringar skulle företagas, det skulle, menade han,
kunna hända, att man alldeles oförberedt träffade på en stark
rysk här, hvilken, om svenskarne voro oförberedda, låge i natt-
kvarter eller marscherade framåt i spridd ordning, helt och
hållet skulle kunna förgöra konungens trupper.
Detta trodde konungen ej på, ty han ansåg, att ryssarne
alltid måste vika för svenskarne, alldenstund tsaren begått brott
mot fredstraktaten, då svenskarne däremot kämpade för en
rättvis sak. — Emellertid biföll han slutligen till, att rekog-
nosceringar företogos i de sträckor, öfver hvilka arméen skulle
tåga fram — men till all olycka ville han själf rekognoscera.
Hans officerare blefvo förtviflade öfver en dylik djärfhet
och rådslogo om, huru de borde kunna förhindra ett sådant
vågspel. — En depesch från Sverige räddade situationen. —
Kungens tankar blefvo upptagna af depeschen och han beslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
