- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
234

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234 CAROLINENS MINNEN.
— Hur gammal är du, pojke, frågade han.
— 14 år, svarade pojken med mjuk, man skulle kunna
säga kvinnlig stämma.
— Du är för ung att skjutas. Vågar du rida ensam till
hufvudarméen samma väg, som vi kommit?
— Ja!
— Du är en käck pojke. Eid, rapportera konungen hvad
du här ser, bed om hjälp.
— Skall ske, herr öfverste.
Rekryten red en minut därefter tillbaka till den efterkom-
mande hufvudarméen. Han fick företräde för konungen per-
sonligen, hvilken tilltalades af det ungdomliga hos rekrjden
och af hans oförskräckthet samt därför från första ögonblicket
fäste sig vid honom.
I lägret sades, när gossen gick där:
— I sanning är det att vänta, att spenabarn snart skall
ikläda sig vapenrocken och draga ut i fält med den unge ko-
nungen. — Men det var ingen, som gjorde spe af rekryten,
utan fastmer fann han, hvart han kom, aktning och vänskap
tolkade i krigarnes blickar.
Han fick genast tillnamnet: »Yngste rekryten» — och det
är äfven troligt, att han var det.
Så snart konungen fått reda på Maidels ställning, befallde
han, att artilleriet skulle hasta till öfverstens undsättning. Or-
dern åtlyddes och så fort sig göras lät, kördes kanonerna upp
vid Pyhäjoki pass samt riktades mot de fientliga hoparne,
hvilka öfver detta oväntade artillerianfall blefvo alldeles förvir-
rade och upplöste sig i den vildaste flykt.
Den lille rekryten, hvilken följt med artilleriet tillbaka till
passet, som han något kände till efter sin föregående vistelse
därstädes, visade chefen för artilleriet på en liten platå, hvar-
ifrån kulor kunde sändas de flyende ryssarne i ryggen.
Artillerichefen begagnade sig af denna platå och han lyc-
kades att midt ibland de flyende hoparne sända några för-
ödande kulor.
Rekryten fick för denna sin omtanke och sin om ett snabbt
öga och säker iakttagelseförmåga vittnande natur en erkän-
nande hälsning inför artilleriets front efter stridens slut och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free