- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
241

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KONUNGENS TÄLT. 241
själf och ej hade en aning om, att hans ord blefvo af en
osynlig hand upptecknade och förvarade åt eftervärlden.
Han sjöng vidare, fantiserande:
Och tindrar månen uppå himlens fäste,
Det Emma är, som blickar ner,
Och sjunger fågeln uti dunkelt näste,
Det Emma är, som bönen ber.
Och slumrar jag, strax jag om henne drömmer,
Jag henne ser från stund till stund.
Och om pokalen jag i botten tömmer,
Jag kyssar får af Emmas mund.
En officer passerade nu förbi tältluckan. Harald for då
upp ur sina drömmar för att göra honnör.
— Förunderligt, sade han till sig själf och kastade geväret
på axeln samt började gå af och an, sedan han skyldrat för
officeren. — Ja, förunderligt är det, hur min Emmas vackra
bild spökar i mina tankar. Jag kan inte få henne ur mitt
minne. Så snart jag lämnas för mig själf, träder hon fram
för min syn och jag har flera gånger tyckt mig se henne för-
kroppsligad här bland krigarhorderna. Jag har tyckt — ali
–––-— drömmar––––––-fantasier, tilläde han, i det han
blickade utanför tältluckan, men drog sig undrande tillbaka
och nästan darrande.
— Hvad där, utropade han. Återigen denna syn, denna
förvillande likhet!––––– Jag darrar!–––––– Jag bäfvar!
––––– Men för hvad?––––––För en synvilla!––––––En
■dröm! —––– Nej!––––Halt, werda, utropade han och satte
geväret till ögat med handen på trycket och siktade utåt på
•en späd gestalt, som närmade sig tältet.
Gestalten, som var iklädd en rekryts dräkt, stannade vid
■detta tillrop ett ögonblick utan att svara något.
— En spion eller en drömbild, hvilketdera, sade Harald
iör sig själf.
Gestalten rörde sig åter fram emot tältöppningen obekym-
rad om Haralds tillrop.
Då utropade Harald åter:
— Werda! — Halt! — Gif lösen eller blif på stället!
31
Carolinens minnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free