Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KONUNGENS TÄLT. 243
Rekryten gick därpå närmare intill tältöppningen, sägande:
— Hör på, kamrat! Här är min lösen!
Och han började med en klar och hög, nästan barnsligt
klingande röst sjunga följande svenska folkvisa, under det att
lian sakta gick intill Harald samt passerade förbi honom och
gick direkt in i konungens tält:
»Kristallen den fina, som solen mänd’ skina,
Som stjärnorna blänka i skyn;
Jag känner en flicka i bygden den fina,
En flicka i just denna byn.
Min vän, min vän och älskogsblomma,
O, att vi kunde tillsammans komma
Och jag vore vännen din
Och du allra kärestan min,
Du ädela ros och förgyllande skrin.»
Då rekryten, hvilken icke var någon annan än Haralds
som död ansedda fästekvinna, Emma Olofsdotter, hvilken långt
ifrån att dränka sig hade flytt från sitt hem för att komma i
sin älskades närhet och måste uppträda förklädd till gosse för
att vara viss om att komma med trupperna, började sjunga i
stället för att gifva lösen, tog Harald hastigt geväret från ögat
och sökte att hindra den underlige rekryten att inträda i tältet.
Men den annars så käcke Harald syntes med ens hafva förlorat
all sin kraft och stod tillintetgjord och lyssnade till den kända
och af honom älskade folkvisan samt lät rekryten passera.
Kärleken hade drifvit Emma ut i fält, på det att hon där,
trots faror och strapatser, skulle få vara i sin älskades närhet.
Då Emma slutat sjunga, syntes Harald återfå sin kraft
till viss mån; men det var dock, som om en viss förtrollning
fått honom i ett nät af vidskepelse.
— Hvilka toner ifrån fosterjorden, hviskade han. Hur
kärt klingar icke den vackra folkvisan för mina öron. Min
Emma älskade ofta att sjunga den. — Hvem är du, yngling,
utropade han. Hvem är du? Svara! Svara! Dina drag på-
minna mig om min döda brud och sjungande hennes älsklings-
sång har du trängt dig in här i konungens tält. Ar du en
människa, eller är du blott en hägring, en vålnad ifrån ande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
