Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KONUNGENS TÄLT. 247
lian var å andra sidan så fast öfvertygad om, att hon ’s ar död,
att han icke vågade tro annat, än att en förvillande likhet var
rådande mellan Emma och rekryten.
Då Emma märkte, att hon icke, trots sin sång, blifvit igen-
känd af Harald, var det hennes mening att säga honom, hvem
hon var; men hon hann icke detta till följd af patrullens an-
komst. Och då Harald af samma patrull fördes bort, försjönk
hon i Sorg och grämelse desto mera, som hon förgäfves förut
flera gånger under den jämförelsevis ganska långa tid, som hon
följt arméen, sökt tillfälle att träffa sin älskade för att upp-
täcka sig för honom, men icke lyckats komma ensam med
honom förrän just nyss.
Vridande sina händer sade hon till sig själf:
— Inte ett ord, ej en blick af förståelse, ej en hälsning
gaf han sin Emma! Ack, han kände inte igen mig! I stället
för med en öppnad famn mötte han mig med en gevärsmvn-
ning. — Hvad blir nu af mig, arma! I långa tider har-jag
följt arméen förgäfves. Jag har trotsat striderna, marscherna
-och lägerlifvets faror blott af kärlek till min Harald, som jag
förgäfves sökt efter och icke funnit förrän nu i dag, då jag
lyckades få veta, att han skulle ha vakten i kungens tält. -
Men ack! — Han kände inte igen mig! — Kanske ville han
inte göra det! — Grymma tanke! — Kanske hör han mig inte
mera till! — O, Gud! — Slå ej så häftigt, svaga hjärta!
Ingen, nej ingen kan tolka de kval, som denna tanke förorsa-
kar mig! — Hör mig Harald ej mera till, hvad har jag då
att lefva för? Må jag då få ljuta döden uti nästa träffning;
tv glädjen är dock för alltid förvisad ur mitt hjärta; sällheten
-och friden skola städse fly undan för mig! — O, min Gud!
Bittra tårar vilja rinna; den som blott fick gråta ut!
— Ack, fortsatte hon sin tankegång. Mycket har jag att
begråta. När jag tänker på mitt hem, hur anklagar mig inte
•då mitt samvete, när jag tänker på min syster och min gamle
far, som jag lämnade utan att skänka dem ett ord till förkla-
ring. Hvad skola de väl tänka om mig? — Ack jag vill, men
förs ej gråta. — Kanske tro de mig vara död! — Väl, omså
vore! Men skulle de se min nödställda belägenhet, skulle de
Tiog förlåta mig. De hafva så veka och milda hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
