Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 CAROLINENS MINNEN.
Nu blefvo känslorna henne allt för öfvermäktiga och hon
glömde sig ända därhän, att hon föll i en häftig gråt, hvilken
något lättade hennes hjärta.
Hon märkte icke, att den posterande soldaten skyldrade
och att tre personer under allvarligt samspråk inträdde i tältet,
till den grad försänkt var hon i sin sorg.
Dessa tre voro konungen, Rhensköld och Piper.
— Nej, Ers Majestät, sade Piper, fortsättande samtalet,
intet annat kan hålla mig tillbaka än min lifliga oro för Ers
Majestäts lif och personliga säkerhet.
Konungen svarade ingenting därpå. Han hade fått se
Emma och gick hastigt fram till henne samt slog henne på
axeln, utropande:
— Hvad är det? En knekt i tårar?
Emma for förskräckt upp och gjorde honnör samt sade:
— Gud bevare Ers Majestät!
— Säg mig, är du pultron, min vän, frågade konungen.
— Nej, svarade Emma och sträckte på sig.
Inom sig tänkte hon:
— Hvad skall jag svara? Här gäller det att ha fattning.
Konungen befriade henne emellertid från svar genom
att säga:
— Jaså, det är du, min gosse! Jag känner igen dig från
Pyhäjoki. Ofva dig i krigarens skyldigheter och blif en tapper
man; men låt aldrig en kvinnlig blödighet öfvermanna dig.
Tro på Gud och för ditt svärd med kraft och heder.
Därmed afskedade han mot all förmodan den föregifne
rekryten.
Emma dröjde ej att begifva sig ut ur tältet, rädd som hon
var att blifva tillfrågad om sitt ärende därstädes och inom sig
själf förebrående sig för, att hon så länge dröjt i konungens tält.
Kung Carl hade emellertid sina tankar till den grad fästade
på krigshändelserna, att han icke kom att tänka på det ovan-
liga i att finna en rekryt i sitt tält.
— Andtligen är jag i närheten af Narva, sade konungen,
när Emma gått.
— Efter marschens stora ansträngningar och faror, vågade
Piper anmärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
