- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
256

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256 CAROLINENS MINNEN.
soldaterna tankte ej på de kommande farorna, utan lefde för
stunden — kanske skulle de aldrig få skratta mer. Bäst där-
för att passa på.
En af visorna var denna:
En Nimrod patron »Tröger» var,
En väldig Nimrod, så han trodde,
Han bössan jämt på axeln bar
Och han i skogen nästan bodde.
Där ställde han sig uppå lur
Med hunden Fylax vid sin sida,
Stod still och säker som en mur
Att jösse eller mickel bida.
Ur snuggan sög han lugn sin rök
Och Fylax efter loppor kände;
Men mickel slug bakom dem strök,
Viss, att de icke om sig vände.
När sedan kvällen stilla kom,
Gick »Tröger» hem från mörka skogen,
Men var på morgon redobogen
Att samma jakttur göra om.
Jag har velat omtala denna historia, hvilken utgör ett
afbrott i den allvarliga berättelsen om kung Carls tåg mot
Narva. — Det var ett tåg det, som hette duga, godt folk, ut-
ropade Björn. Pass på nu och ha öronen klara, ty nu skall
jag tala om för er, hur kung Carl ställde en carolin mot tio
moskoviter och hur grundligt med smörj de fördömda mosko-
viterna fingo. — När kung Carl slog till, så gjorde han det
med besked och det så att det knakade i ryggbastet ändå. Se,
det var en kung det! Sådan kung få vi aldrig mera. Visst
gick det galet till sist; men se kungen han var ändå kung
Carl han och hade han fått lefva så––––– .
Björn afbröt själf sitt tal, troligen därför att han ej klart
visste, hvad han skulle säga. Hans kärlek till och beundran
för kung Carls minne bringade honom stundom till eftergifter;
men nämligen häjdade han sig i tid och det var kanske det
bästa beviset för, hur rättskaffens man han var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free