- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
258

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258 CAROLINENS HINNEN.
Men konung Carl föll ned på knä och fanan
Till jorden åter sänktes blodbestänkt,
En ödmjuk bön på segerrika banan
Han bad till Gud, som seger hade skänkt.
Morgonen därpå hade regnet upphört och vädret var klart
och lugnt.
Redan medan det ännu var mörkt, vaknade konungen och
steg upp samt befallde, att trupperna skulle ställas upp.
Trumhvirflar och trumpetsignaler började genast höras
öfverallt i lägret och soldaterna fattade sina gevär samt voro
snart i leden.
Då befallde konungen, att officerarne skulle samlas utan-
för hans tält.
Ordern lyddes genast och då befälet var samladt, trädde
konungen ut ur tältet samt talade till officerarne sålunda:
— I ädle herrar, svenske män! Till strid manar eder
konung eder och litar på eder trohet och edert mod. Ej långt
från oss kring vår stad Narva ligger ryske tsaren med en här
tio gånger större än den, som jag för med mig. Men med
kännedom om det svenska modet och den svenska troheten
tvekar jag dock icke att angripa våra fiender, som innesluta
våra trogna undersåtar i vår stad Narva. Ryck an, min tappra
skara! Gud skall vara med oss; ty vår sak är rättvis!
— Lefve kung Carl, utropade officerarne.
— Tack, mina vänner, tack, svarade konungen. Gud
beskydde äfven eder och vårt älskade fädernesland! — Nu till
strid! — Men förrän vi gå mot döden, till ära och eftervärldens
beundran —• segerdagens största lön — hvilken vi med Guds
hjälp skola förvärfva oss genom vårt mod, må vi för oss och
Sverige sjunka i andäktig bön.
Officerarne begåfvo sig till sina olika platser bland trup-
perna, för hvilka bön lästes, hvarefter hela svenska arméen
uppstämde Martin Luthers psalm:

Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga,
På honom i all nöd och sorg
Vårt hopp vi vilja bygga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free