Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRISKT MOD, I GOSSAR BLÅ! 263
Natten före den 30 November (gamla stilen d. 20 Novem-
ber) 1700, då det minnesvärda slaget vid Narva stod, hade tsar
Peter öfvergifvit sin bär för att sammanträffa och rådgöra med
konung August af Polen samt anförtrott befälet öfver sina kring
Narva lägrade trupper åt några utländingar, däribland hertig
de Croy, hvilka emellertid icke förmådde göra sig åtlydda af
ryssarne.
Morgonen var klar och vacker, hvilket förut är nämndt,
men plötsligen inträffade en stark snöyra, som slog ryssarne i
ansiktet och dolde för dem svenskarnes stormkolonner, hvilka
hade blifvit ordnade af grefve’ Carl Gustaf Rhensköld.
Kung Carl själf med sina drabanter befann sig på vänstra
flygeln. Han hade tillropat sina soldater:
— Förskräckens ej för öfvermakten! Gud skyddar en
rättvis sak och skall bistå oss, om I uppfyllen eder plikt! Jag
skall föregå er i striden; den, som inte vill följa mig, må
genast afvika!
Men ingen ville gå. Alla ropade i stället:
— Vi vilja lefva och dö med vår konung!
De trupper, hvilka skulle bestorma ryska lägret, erhöllo
fasciner (risknippor) att fylla grafvarne med. Grenadiererna
stodo i midten i första linien.
Under ropet af den lösen, som konungen gifvit sina trupper:
»Med Guds hjälp!», rusade svenskarne fram till de ryska fält-
verken, fyllde grafvarne med risknipporna och stormade, under-
stödda af artilleriet, med oemotståndlig makt öfver vallarne.
Ett sådant anfall hade ryssarne aldrig tänkt sig. De kommo
äfven snart i oordning.
Kung Carl var med i det värsta stridsvimlet, miste två
gånger sin häst och nedsjönk en annan gång i ett träsk, där
han förlorade sin värja och sin ena stöfvel, men vår snart åter
i sadeln.
Förskräckta öfver det vilda anfallet och förblindade af
snön kommo ryssarne snart i oordning och en vild flykt bör-
jades. Ryssarne ställde sin flykt öfver Narvabron, hvilken brast
under dem och flere tusen drunknade i den strida strömmen.
Deras båda flyglar afskuros från hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
