- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
277

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRISKT MOD, I GOSSAR BLÅ! 277
till profession i fredstid och idkade ofta isfiske, när Bottniska
viken låg. — En vår hade han då drifvits på ett issjok till
svenska kusten och tvingats att stanna i Sverige, till dess att
drifisen gått bort och han kunnat med segelbåt föras öfver till
sitt land igen.
Emma märkte genast af hans brytning, att han icke var
svensk och utropade fasande:
— Min Gud! Min Gud!
Några ryssar äterkommo nu från skogen och hastade tätt
förbi tältgatan i riktning mot Narva.
— Kamrater, ropade Bolski åt dem.
De hejdade siig ett ögonblick; men då de sågo svenska
uniformskappor, så, ville de åter fortsätta bort.
Då ropade Bolski:
— Varen trygga, kamrater! Den ryske örnen dväljes under
den svenska kappan!
Han slet upp kappan samt visade den ryska uniforms-
rocken, som han bar under den svenska dräkten.
Ryssarne stannade då och slogo en ring kring den fångna
Emma.
— Hvem var den där höge herrn, som du hjälpte till att
rädda från döden, byting, frågade Lichnowsky Emma.
Emma, som nu ansåg sitt lif vara tillspillogifvet, hur hon än
handlade, fick ett visst mod och sträckte på sig samt svarade
käckt :
— Det var min och Sveriges stormäktigste konung Carl XII!
— Förbannelse, rasade Lichnowsky.
Han öfversatte frågan och svaret för sina kamrater, hvilka
alla intogos af raseri; men Emma blef emellertid räddad från
misshandel för ögonblicket, tack vare den omständigheten att
från Narva började ljuda kraftfullt trumpeter och trummorna
dånade under jubel och hurrarop, medan svensk lösen sköts
från fästningen.
— Nu äro de våra ohjälpligen slagna, skränade Bodusla-
kowski. Hör, hur de svenska trumpeterna och trummorna
spela segermusik och hur fästningen i Narva med sina eld-
munnar förkunnar vida omkring svenskarnes seger! Förban-
nelse! Förbannelse!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free