Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRISKT MOD, I GOSSAR BLÅ! 285
Konungen lät sina trupper få plundra det stora läger, som
ryssarne lämnat efter sig vid Narva, och tack vare denna tillå-
telse blef mången på en liten stund en rik man, alldenstund detta
läger var mycket rikt på allehanda varor.
Sedan plundringen fortgått till aftonen, samlades de svenska
trupperna till mönstring, hvarefter de skulle hyfsa upp sig för
att värdigt paradera vid kung Carls högtidliga intåg i Narva,
hvilket var bestämdt att äga rum följande dag.
Konungen hade emellertid låtit uppslå tält åt sig och sin
stab icke långt ifrån den förut omtalade lilla tältgatan, omkring
hvilken nu en massa tält uppslagits, ty hela arméen tältade.
Efter all sin ansträngning begaf sig nu konungen till sitt
tält. Han hade vakat tvenne nätter och under så godt som
hela tiden utstått de mest ansträngande strapatser; ty ingen
simpel soldat hade så ihärdigt deltagit i striden som han.
Mönstringen var just slutad, när konungen begaf sig till
sitt tält.
Officerarne och trupperna i gemen beslöto då att uppvakta
honom, hvarför de under fanfarer och jublande musik tågade
upp till tältet, kring hvilket en del af trupperna, det vill säga så
många som fingo plats därstädes, samlade sig. Konungen trädde
då åter ut ur tältet och hälsades medelst fanfarer och hurrarop.
— Lefve konungen! Hurra! Hurra! Hurra! jublade
trupperna.
— Tack, mina tappra gossar, tack, utropade han med en
kraftig och vidt omkring ljudande stämma samt fortsatte därpå,
sedan å nyo hurrarop ljudit:
— Käckt och enligt fädrens lära hafva vi kämpat ett blo-
digt slag, icke man mot man, utan en mot tio! Så hafven I,
mina gossar, hedrat det svenska krigarnamnet, vida berömdt i
Europa från fordomtida bragder. Ja, en svensk får aldrig vika;
sedan hedenhös står en svensk lika stark i olyckan som i lyckan,
han segrar eller dör, men viker aldrig. — Det gamla fäder-
neslandet är kärt i svenska hjärtan och ingen är mäktig att
lösa bandet, som fjättrar den svenske mannens själ vid foster-
jorden. Då fiendernas vilda hopar ropa och larma samt yfvas
öfver sin myckenhet, då draga de svenska kämparne, få till
antalet, sina svärd och med lejonmod kunna de, om så fordras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
