Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 CAROLINENS MINNEN.
Det första, som lian varsnade, var, att en af de bygg-
nader, hvari de ryska fångarne dvaldes, var i brand och att
fångarne störtade nt ur det brinnande huset och med raseri
kastade sig öfver de svenska trupperna, som delvis hade rustat
sig till hvila.
— Hvad där? Baracken i brand, ropade konungen.
— De ryska hundarne hafva blifvit genom svek befriade
af några partigängare, svarade Piper, som i detsamma skyn-
dade förbi konungen och upp mot det brinnande huset.
Anfallet blef emellertid snart häfdt. Svenskame hade näm-
ligen varit allt för mycket på sin vakt och de befriade ryska
fångarne voro för få till antalet för att kunna göra någon vidare
skada, när de icke fingo hjälp af den stora ryska arméen.
-— Den lifvar lynnet präktigt, faran, utbrast korpral Kula,
då ryssarne blifvit omringade och oskadliggjorda.
Under detta oförmodade utfall af de ryska fångarne kom
konungen ut för ett äfventyr, som han aldrig kunnat drömma
om, mån I tro, godt folk; men berättelsen om det äfventyret,
tror jag, att vi dröja med till nästa söndag, tilläde gubben
Björn och strök med ena armen öfver sin panna.
— Nej, nej, ropade genast barnen och allt folket stämde
in med dem.
— Snälle farbror, tala om det där äfventyret nu strax, sade
lille Sigurd och såg gubben stint i ansiktet.
— Jaså, din byting, utropade gubben Björn och slog gossen
på axeln, du vill inte ge dig ro du tills nästa söndag?
— Nej, svarade gossen käckt.
— Men det där äfventyret är inte för dig, skall jag säga,
ty det spelar in kärlek i det och sådant är du för kort i rocken
att förstå dig på, din krabat.
— Hm! sade gossen och ryckte i detsamma så hårdt i en
af knapparne i sin jacka, att den gick ur, hvarefter han såg
på sned på sin mor för att se efter, om hon varsnat hans till-
tag, hvilket hon emellertid icke gjort, hvarför han lugnad stop-
pade knappen i en af sina fickor.
— Kärlek, det är för flickorna det, min gosse, fortsatte
Björn och såg sig omkring — hur är det, flickor, ska’ vi vänta
med den där historien till nästa söndag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
