Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 CAROLINENS MINNEN.
sina fångna landsmäns befrielse och till svenskarnes öfver-
rumpling.
Men Emma hade ingalunda dött af det slag, som hon fått,
utan hon hade endast blifvit döfvad af detsamma, hvilket gjorde,
att hon efter en stund vaknade ur sin clvala och som hon blifvit
icke allt för långt införd i skogen, kunde hon hitta vägen till-
baka till det svenska lägret, hvarest hon nu var viss på, att
hon skulle träffa på sina landsmän.
Men hon tordes icke resa sig upp och svårt hade hon
äfven att göra det till följd af svåra smärtor efter den miss-
handling, som öfvergått henne. Detta gjorde, att hon kröp
fram emellan buskar och snår, litet emellan hvilande sig och
lyssnande efter något ovanligt ljud. Trodde hon sig höra steg
i närheten, så kastade hon sig alldeles ned på marken och låg
där utsträckt som en död, till dess att hon åter trodde sig kunna
vara trygg, då hon fortsatte att krypa framåt.
Slutligen nådde hon skogsbrynet, hvarifrån hon såg de
svenska tälten och byggnaderna, i hvilka de ryska fångarne
förvarades.
Hastigt hörde hon öfver sig ett fräsande ljud och såg i
luften en eldstrimma, som i bågform höjde sig från skogen och
sänkte sig ned på den största af byggnaderna, hvars tak genast
tog eld. Det var en slags raket, hvilken blifvit kastad af de
ryska partigängarne ocli hon iakttog äfven flera liknande eld-
strimmor, hvilka stego upp från skogen och sänkte sig mot de
öfriga husen utan att likväl skada dem.
Det blef larm och oväsen och jag har förut talat om, hvad
som hände.
— Var farbror med i det där lägret, frågade Rolf.
— Om jag var med? Jo, du min pojke, det var jag, sva-
rade Björn och det blixtrade till ur hans gråa ögon, liksom en
ljungeld ur ett moln.
— Det blef larm och oväsen, sade jag — det var, då ko-
nungen skyndade ur tältet — nå, det där veten I förut och
jag behöfver inte tala om det igen.
Emma sprang då upp från sin nedhukade ställning och
skyndade in i lägret, där Bolski, den ene af de ryska parti-
gängarne, fick syn på henne och intagen af harm öfver att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
