Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 CAROLINENS MINNEN.
•— För bort den här, befallde konungen vidare och pekade
pâ Bolski, mot hvars strupe han ännu höll spetsen af sin värja.
Korpral Kula och en man till grepo tämligen omildt den
särade ryssen samt tvingade honom att resa sig upp, trots det
att blodet frustade ur såret i hans bröst och förde honom in
bland de sjuka, där han snart utandades sin sista suck.
— Bär in pojken i mitt tält, befallde konungen Harald.
— Var mig nådig, hviskade Emma.
— Det är ruter i den där pojken, sade konungen åt Piper:
Han har en gång räddat mig från döden; nu skulle jag vilja
göra honom samma tjänst.
Gör en ryckning bara —
c•••„<<
• ’ V
— Ädle konung, sade Piper.
På kungens befallning bars nu Emma in i det kungliga
tältet och lades där på en i hast anskaffad halmkärfve, öfver
hvilken en matta lades.
Emma hade mycket svårt att andas.
— Lös upp om honom, så att han kan andas ut, befallde
konungen, hvilken äfven låtit tillkalla sin fältskär, som med
Haralds hjälp skulle fullfölja den kungliga befallningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
