Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRISKT MOD, I GOSSAR BLÅ! 297
Men Emma stönade, värjande sig med ena handen för
deras angrepp mot hennes bröst:
— Nej, låt mig dö!
— Hvilken veklig stämma, hviskade Harald till sig själf,
hvilken i den sårade ynglingen nu igenkände den underlige
lille rekryten, hvilken hade sadant tycke med hans fästekvinna
och hvilken liksom med trolldom en gång gjort honom oförmö-
gen att sköta sitt kall som posterande vaktkarl i konungens tält.
Då konungen såg, att hans befallning icke blifvit uppfylld,
sade han åter:
— Knäpp upp bröstet på honom, så att han kan andas ut
och hämma blodet, som forsar ur hans sår.
Då fältskärn och Harald fortfarande af Emmas afvärjande
rörelser icke kunde efterkomma befallningen, utbrast han hastigt:
— Hvad! Är det redan slut med pojken?
— Nej, Ers Majestät, svarade fältskärn, men härunder
hvilar helt visst en hemlighet.
Konungen uppfattade ej den verkliga innebörden af fält-
skärns ord, utan utbrast med otålighet:
— Hvad frågar jag efter edra hemligheter! Gör er plikt!
Fältskärn började då åter att försöka lösa upp rocken öfver
bröstet på den sårade; men Emma gjorde så energiskt mot-
stånd, som hennes krafter tilläto och stönade:
— Nej, låt mig dö!
— Hvad nu, utropade konungen. Jag kan då finna, att
här måste brukas våld för att rädda lifvet på den envise
kanaljen!
Och innan någon ens hann tänka på att söka förhindra
det, ryckte konungen till sig en dolk och lutade sig öfver
Emma samt satte dolkspetsen mot den sårades vapenrock.
— Nej, bort, skrek Emma och sökte att aflägsna konungens
hand från sitt bröst.
Men detta gick inte så lätt för sig, godt folk, skall jag
säga, ty kung Carl han kunde gripa tag ordentligt han och han
gjorde det äfven nu och med ett kraftigt snitt sprättade ko-
nungen upp rocken ända från halsen och till midjan på Emma.
— Så där, sade han belåten.
Carolinens minnen. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
