- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
306

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306 CAROLINENS MINNEN.
hvilka dels af nyfikenhet, dels i en känsla närmande sig andakt
följde konungen, där han red fram.
Från vallar och torn dånade kanonerna, muskötsalfvor los-
sades af det på torget uppställda borgerskapet, och de tätt sam-
manpackade människomassorna uppstämde höga och ihållande
hurrarop.
Tåget gick mycket långsamt framåt till följd af den stora
trängseln. Det i en oöfverskådlig mängd på torget församlade
folket uppstämde höga jubelskri vid konungens anblick och
många föllo till och med på sina knän samt sträckte välsig-
nande och hyllande sina händer mot honom. Men kung Carl
red lugn och kall och oberörd af denna hyllning framåt. Det
såg nästan ut, som om han icke förstått, att det var honom,
folket hyllade.
Från alla tak och fönster vajade flaggor, och här och där
voro mellan husen spända mattor, under hvilka tåget passerade.
Narvas invånare hade äfven viktiga skäl att gifva sin glädje
tillkänna, ty de hade nu under de tio veckor, som den hårda
belägringen fortfarit, haft en fasansfull fångenskap med förfär-
liga lidanden i perspektiv.
Men räddaren hade kommit och nu trängdes alla med
hvarandra för att få se den unge och hjältemodige konungen,
som med ett rent af sagolikt dödsförakt och en tapperhet utan
like kastat sig och sina trupper in i en strid mot tiodubbla
skaror fiender, hvilka till och med legat bakom säkra förskans-
ningar.
Emellertid ville konungen icke veta af något beröm för
sig själf.
— Det är Gud allena, som gifvit segern, sade han.
Det första besök, han gjorde efter intåget i Narva, gällde
äfven kyrkan, hvarest han vid altarrunden hembar Gud sin
tacksamhet för den underbara segern.
Alla officerare voro vid detta tillfälle äfven i kyrkan, där
fältpredikanten läste :
»O, allsmäktige Gud Zebaoth, som dina heliga änglar också
därtill förordnat hafver, att du genom dem i alla land antingen
förer krig eller fred bevarar! Du, som åt kung David i hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free