- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
328

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328 CAROLINENS MINNEN.
— En kunde väl ha gifvit honom skäl, menar jag, sade
en bonde, hvilken satt där tvärsäker på en grafkulle.
— Skäl, utropade Björn. Nej du, min gubbe. Att fram-
ställa skäl för salig kungen, det var som att slå vatten på gå-
sen det, skall jag säga.
— Hm! menade gubben. Men skäl får en väl ta, hur hög
man än är. Jag vet väl jag, hur det går till på sockenstäm-
man ibland. Om vördig prosten pläderar aldrig så ifrigt för
en sak och vi bönder ha skäl emot den, så får han allt ge
med sig, så prost han är.
— Ja, men ser du, sade Björn, han är bara prost han.
Men kungen var kung han och det är allt styfvare. Ingen
kan väl tänka så rätt som kungen, som skall tänka för hela
folket–––-— —
— Men vördig prosten är en andans man och har väl
tjugu böcker, så nog vet han —–––-
— Ah, tig du! Han är ingen kung i alla fall.
— Nej, nej, men––––– började bonden och klådde sig
bakom örat samt skulle säga något vidare i denna sak, då
Alf, hvilken väl visste, att Björn aldrig skulle ge med sig,
ty han var envis han som salig kungen, skyndade sig att
infalla :
Se så, gubbar, gräla inte nu. I ären lika envisa
båda två.
Ja, men jag tycker i alla fall, att man kan ta skäl,
fortfor bonden, äfven om man är kung. Salig kungen var väl
inte mer än människa, tänker jag, och inte hade han väl alltid
rätt heller. Det gick ju också galet till slut.
— Galet, utropade Björn.
Ja> gjor<îe det inte det kanske, sade bonden.
— Det där begriper du inte, skrek Björn. Det gick som
det gick och som det skulle gå •— och gick det äfven galet så
gick det dock alltid — kungsvägen!
Och gamle Björn slog vid detta ganska fyndiga ord sin
knutna näfve på knäet.
Alf kom nu åter emellan och Frida bad gubben fortsätta
sin berättelse, i hvilken anhållan Carl Berg förenade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free