Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33U CAROLINENS MINNEN.
och grefve Rehnsköld sade honom, att en stor del af folket
skulle gå åt under marschen.
Vet ni, hvad kungen svarade då? — Jo, det skall jag säga
er. Så här sade han: »Jag skall in i hjärtat på Ryssland, får
jag också med mig blott ett par hundra man!»
Så var det verkligen. En officer skref till hemmet: »Ko-
nungen betänker ej, hvad folket behöfver att lefva af, ej heller
aktar han en människa så mycket som en lus, om en blir ihäl-
skjuten eller dör.» *
— Men sen I, fortfor Björn, det fanns en makt, som var
större än kungens och den makten var försynens. Hur be-
stämd kungen än var i sitt beslut att gå fram till Pleskow,
fick han dock lof att ge vika, när försynen sade halt och skic-
kade på oss en oerhörd nöd i form af hunger och sjukdomar.
— Hela arméen höll på att svälta ihjäl. — Och sådana
boningar vi hade sedan! De voro inte som våra hus här hemma,
må ni tro. — Nej då! De voro inga hus alls.
— Nej, I haden väl tält, inföll fader Sven.
— Tält, utbrast gubben Björn. Nej, de lågo på trossen
och för öfrigt hade vi frusit ihjäl i dem. — Nej, vi fingo in-
reda jordkojor åt oss, men de voro ej för rara, osunda och
fuktiga som de voro. — Nog gick det an att vistas i dem, när
det var kallt, fastän vi huttrade och fröso, så att vi kunnat
bita tungan af oss, när vi skallrade tänderna mot hvarandra.
Men värre var det, när det töade eller regnade. Då fylldes
jordkojorna till hälften med vatten och det var omöjligt att vistas
där inne. — Så smällde det till och blef kallt igen. Bums frös
vattnet i kojorna och då var det att krypa till kojs på isen.
Hvad säger I om det, bönder?
Gubben Björn såg sig vid dessa ord barskt omkring och
knep viktig hop läpparne. Han fixerade alla för att utgrunda,
om han blef trodd eller inte. Nog är det troligt, att en och annan
af åhörarna trodde, att gubben skarfvade som en sockenskräd-
dare, när han talade om detta. Men det var verkligen full-
komligt sant, hvad han sade.
* Enligt Björlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
