Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 CAROLINENS MINNEN.
hvilken skålar proponerades först för konungen, därpå för ge-
neralerna, sedan för soldaterna och sist för hvars och ens
käraste.
Kupletten för soldaterna lydde:
»De ärliga knektar, som följde dem* efter,
Hvar leden gick an för ryssarnes skans,
Som stridde för konungens krona och scepter,
Då tio de nappas med hundrade Kans:
Deras skål tömma,
Låt oss ej glömma.
Traileri trara! Ännu en dans!»
En rysk furste bad om nåd:
»Tänk, man lejon må beveka,
När man ödmjukt sig beter,
O, du Svea lejon, neka
Tio tusen, kanske fler,
Ej din nåd, som dig att veka
Dig till fota faller ner.»
När gubben Björn läst upp denna vers, höll han upp ett
ögonblick och sade därpå:
— Då var det lust och lif, mån I tro.
— Farbror, sade nu Frida.
— Nå, livad är det, pullan min? frågade han.
Farbror talade om fyra deviser och fyra lagerkransar
med inskriptioner; men farbror har sagt oss, hur endast två af
deviserna sågo ut och blott en af lagerkransarnes inskriptioner
lingo vi höra.
— Hvad nu, utbrast gubben, tror du, att jag är allvetande
kanske?
— Men såg inte farbror alltihop då?
Jo, visst gjorde jag det; men det kan inte pocker komma
ihåg allt heller, förstår du det, flicka!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
