Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 CAROLINENS MINNEN.
»Här går underligt till. Ingen gäller något mer i råd och
angifvande ; det synes, som Gud allena gifvit konungen in,
det han skall entreprenera. Man törs ej med pennan förtro
allt, livad man säga kunde.»
didt och ofta företog konungen ridter till förposterna vid
ryska gränsen för att se till, att dessa gjorde sin tjänst och
stundom kunde han midt i natten befalla några officerare med
sig på sådana utfärder. Ett tåg inåt Ryssland hägrade ännu
för honom trots den alnsdjupa snön och de ödelagda byg-
derna.
Han sände äfven major Cronhjorth mot norr för rekogno-
scering. Men denne måste snart återvända med sin trupp be-
tydligt decimerad, emedan en del af hans manskap frusit ihjäl.
Konungen befallde då, att pälsar skulle anskaffas åt man-
skapet Det var guvernören, grefve de la Gardie, som fick
detta i uppdrag. Men pälsarne kunde icke anskaffas, ty så-
dana funnos ej att få trots alla bemödanden att skaffa "dem.
Då konungen fick kännedom därom, blef han illa till
mods och menade, att det var bristande nit af guvernören,
hvilket gjorde, att pälsfärden uteblef och till den ändan skref
han till de la Gardie :
» \ i kunna icke längre tåla, att för eder vårdslöshet och
försumlighet det allmänna eftersättes. Om I icke rätten eder,
vilja vi tillsätta en annan generalguvenör. »
De la Gardie kunde emellertid intet göra; ty där intet
fanns, kunde heller intet tagas.
Missnöjet växte med hvarje dag.
Stor. var nöden inom hela Sverige, men mest härjade den
likväl uti Östersjöprovinserna, där nu godsen under vintertiden
voro indelade till truppernas underhåll och där bönderna vid
höga viten voro skyldiga att sälja sin säd till regementena
och ej till någon annan.
Många bönder hade så litet säd, att de inte med bästa
vilja i världen kunde utgöra de leveranser, som de voro pliktiga
att göra. Men det fanns ingen nåd för dem. De gjordes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
