Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 CAROLINENS MINNEN.
där hon hade att träffa trupperna på utsatt dag och öfverför-
des tillsammans med dem till Riga.
Det var denna flicka, som vi nyss sett innanför marke-
tenteriets bord utanför Dorpat julaftonen år 1700.
Flitigt anlitades hennes muggar af de törstiga soldaterna
och en och annan sträckte fram sin hand och klappade den
fagra flickan under hakan, hvilket icke heller tycktes misshaga
henne. — Men då någon, som på ett eller annat sätt hade
förgått sig mot henne, närmade sig henne, så visste hon äfven
att snäsa af honom på ett sätt, att han väl förstod, att det
var allvar i hennes ord.
Mimmi hade fått en väninna och medhjälperska på sista
tiden.
Denna var Emma Olofsdotter, hvilken, som I kommen
ihåg, blef sårad under slaget vid Narva.
Hon var nu åter frisk och hade aflagt sin uniform samt
återtagit sin kvinnliga klädnad.
De båda flickorna, Carl XII:s räddarinnor båda, trifdes
väl tillsammans, men skulle nu snart skiljas; ty Emma skulle
gifta sig med Harald, hvilken på nyåret skulle föra henne
hem till Sverige då han äfven tillika med flere andra soldater
skulle värfva nytt folk till krigshären.
Bröderna Sivard och Otto Gyllensvärd skulle då också
följa med till Sverige för att uppbåda nytt folk från Värm-
land. De skulle då komma i tillfälle att hälsa på i sitt barn-
domshem, det gamla knekthemmet Dahlby; där nu deras fagra
fostersyster lefde ensam med sin faders få men trogna tjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
