Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. VIL
Sorg.
I
same hade börjat lossa och följde nu i stora stycken med
strömmarne, eller drefvos af vinden framåt öfver Mälaren,
då ett dystert tåg gick ut ur Olof Olofssons för oss välbekanta
stuga. — Jaså, ändrade Björn sig, I kännen ej till den alla.
Jag har inte talat om Olofssons gård i Södermanland på grän-
sen till Västmanland, sedan jag började berätta mina min-
nen bär ute på kyrkogården och för en mycket större åhörar-
skara än förut. — Nå I som ej kännen till den skolen veta,
att en rik bonde vid namn Olof Olofsson — ja, det var för
öfrigt Emma Olofsdotters far — bebodde den där gården, som
kungen köpt af honom och gifvit till hans andra dotter Anna
och hennes man Arvid med villkor, att de skulle behålla gub-
ben hos sig till döddar.
Se så, nu veten I det och nu börjar jag igen:
Isarne hade börjat lossa och följde nu i stora stycken med
strömmarne eller drefvos af vinden framåt öfver Mälaren, då
ett dystert tåg gick ut ur Olof Olofssons stuga.
Den gamle, redlige bonden hade skattat åt förgängelsen?
Först bars ur stugdörren en svart kista, inneslutande den
gamle, afsomnade hedersmannen, hvilken left så länge, att han
fick återse sin förlupna dotter, Emma, hvilken hemkommit
gift med Harald. Den gamle fick således under sina sista
stunder fröjda sig åt att se sitt barn vid lif, förlåta henne den
sorg och ängslan, som hon förorsakat sin gamle far, hvarjämte
han hann att välsigna hennes äktenskapliga förbund med Harald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
