Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 CAROLINENS MINNEN.
Därför lade barkasserna till vid kullen, hvarpå Carls
kyrka tronade och hvilkens klockor kallade den gamle afsom-
nade till ro i den vigda jorden.
Många vackra ord talade prosten vid den gamle bondens
graf, och klockaren ansträngde sina lungor för att ljudligen
sjunga begrafningspsalmerna, hvaruti mängden af begrafnings-
gästerna instämde. Tre skoflar mull föllo rasslande på kistan
och under djup andakt lästes »Herren välsigne oss,» hvarefter
en psalm åter sjöngs och grafven började att skottas igen.
Klockornas malmtungor började åter att ljuda och begrafnings-
gästerna begåfvo sig åter ned till barkasserna, hvarefter åter-
färden börjades.
Isen hade emellertid under begrafningsceremonien drifvits
allt hårdare och hårdare in i den trånga farleden och barkas-
serna rände oupphörligen upp på isstyckena, till dess att far-
kosterna slutligen stannade och icke kunde komma ur stället.
Det blef ett hårdt arbete för de högtidsklädda männi-
skorna och flera intogos äfven af ångest, emedan den korta
vårdagen började skymma, innan barkasserna ännu hunnit
komma loss ur sin svåra ställning; och då kvällen bröt in på
allvar, hade begrafningsgästerna icke hunnit längre fram än
till den plats, där de fastnat bland packisen.
Det fanns nu ingen annan råd än att vända om till kyrko-
gården.
Detta skedde äfven; men också denna passage var nu
mycket svårare än förut, emedan mycket is drifvit in förbi
barkasserna och nu låg hindrande äfven i denna ytterst trånga
farled.
Återfärden till kyrkogården gick dock för sig efter många
ansträngningar, och barkasserna drogos därstädes upp på land,
hvarefter begrafningsgästerna måste landvägen gå till sina hem.
Men denna väg var betydligt längre än sjövägen och de stac-
kars människorna kunde icke tänka på att komma under tak
förrän efter midnattstid.
— Det var ett dåligt tecken, att vi måste vända om till
kyrkogården, sade Anna till sin syster Emma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
