Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SORG. 361
— Säger du det, svarade derma.
— Ja, det betyder olycka och sorg.
— Vi skola hoppas, att du spår orätt, syster, sade Emma.
— Nej, Emma, det är något, som säger mig, att vi ha
svåra sorger att vänta.
— Det är saknaden efter far, som ingifver dig dessa far-
hågor, invände Emma.
— Nej, det klack till i bröstet på mig, när jag fann, att vi
måste vända om. Gud skydde oss.
— Ja, sade Emma, jag för min del har intet annat än
saknad att vänta; ty min Harald lämnar mig ju åter inom
kort, och denna gång följer jag honom inte och utsätter mig
för alla de lidanden, som jag fått utstå under min vistelse i fält.
— Det kommer nog någon sorg för mig också. Gud be-
vare min Arvid, suckade Anna och kastade en öm blick på
sin hurtige och bredaxlade make.
— Kära du, han ser ju så frisk och stark ut; inte skall
du väl tro, att något ondt skall hända honom, sade Emma
lugnande.
— Ja, hvem vet. Kanske han har förtagit sig i dag un-
der det svåra och lönlösa arbetet i packisen.
— Ahnej, kära Anna.
Anna kom att se på sin lille son.
— Ack, min Gud, utropade hon.
— Hvad är det, frågade Emma.
— Det är kanske min lille älskade Axel, som jag skall
mista. Han har nog inte tålt vid denna färd, sade Anna
oroligt.
— Vi skola hoppas, att du blir förskonad från en så svår
pröfning, tröstade systern.
— Det lilla barnet har inte förut varit med om sådana
här besvärligheter, klagade Anna. Jag känner på mig, att
något ondt skall träffa mitt barn. — Ja, ja! — Vi få nog
snart öppna grafven igen. Jag skall nog mista min lille gosse.
Hon tryckte barnet ömt till sig.
Arvid och Harald hjälpte nu Emma att trösta hennes
syster, så godt de kunde, och därefter gingo alla, så snart de
kommit hem, till hvila för att följande dagen vara uppe i tid
46
Carolinens minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
