Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SORG. 369
till grannförsamlingen och äfven där utföra kung Carls honom
gifna uppdrag.
Kvinnorna gräto.
Men många unge män jublade, ty de längtade efter att
få deltaga i de sagolika bragderna, som omtalades, och tänkte
icke på farorna.
Men andra karlar darrade däremot och de gifta männen
knorrade ganska högt öfver detta sätt att rycka man ifrån hustru
och barn.
— Hvem skall braka jorden, när vi komma bort, sade
somliga.
— Hvilken skall försörja min sjuka hustru och hennes
små, om jag tvingas ut i kriget, sade en annan.
— Hvem skall taga vara på mitt hus och min gård, frå-
gade en ogift hemmansägare.
— Hvilken skall föda mina orkeslösa föräldrar, om jag
skall ryckas bort från dem, frågade en ung man.
Alla gingo dock ut och ställde upp sig på kyrkovallen, där
löjtnant Gyllensvärd högt läste upp sin fullmakt och tilläde,
att hvem som ville skulle få se den.
Män från 18 till 45 år skulle tagas.
Lottningen började strax därpå.
Hvar tionde man utsågs.
Arvid var den tjugonde i ordningen, hvarför lotten äfven
föll på honom.
— O, min Gud, utropade Anna. Ser du, Emma, att det
var ett dåligt tecken, att vi måste vända om till kyrkogården
på fars begrafningsdag. Det var inte min son, utan min make,
som jag skulle mista.
Emma försökte att på allt sätt trösta Anna och uttryckte
förhoppning om, att Arvid skulle kunna köpa sig fri.
Detta lugnade Anna något; och så begynte hemfärden un-
der djupaste tystnad. Sorgens snö hade sänkt ett ännu mör-
kare dok än tillförene öfver Arvids och Annas hem.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
