Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 CAROLINENS MINNEN.
— Bättre vore det, att han stupade.
— Vet du, om fosterfar stupar, så lefver icke Hadar långt
efter honom.
— Det tror jag också. De ha vuxit tillsammans till ett.
— Se, där är kyrkan.
— Och klockstapeln lutar som förut.
— Jag undrar, om gamle prosten lefver, eller om det kom-
mit någon ny präst hit i församlingen.
Nu redo de in i alléen, som ledde till Dahlbv. De blefvo
då allt för öfverväldigade af sina känslor för att kunna tala
vidare, hvarför de redo tysta genom alléen och voro snart vid
själfva byggnaden, ur hvars dörr en ung, älsklig flicka, som
hört hofslagen, störtade ut och ropade, under det att hennes
ögon strålade af glädje:
— Sivard! Otto!
Ögonblicket därpå kastade sig de båda ryttame ur sad-
larne och omfamnade i tur och ordning den hulda fostersystern,
som förde dem in i de för dem välkända rummen, där allt var
sig likt.
Sedan de första hälsningarne voro öfver, sade Elsa:
— Och far — och Hadar?
— De voro båda friska och färdiga, när vi lämnade dem
och jag hoppas, att de äro det äfven, när vi komma åter till
lägret.
— Blir då aldrig det ohyggliga kriget slut, klagade Elsa.
— Det står i Guds och kungens hand, svarade Otto.
Och så blef det ett lifligt samspråk, hvarunder tiden gick
— nej, flög undan och inom kort hade två timmar förflutit.
Afskedets timme slog och de båda unge krigarne räckte sin
fostersyster sina händer till afsked. Återseendets glädje efter-
träddes hastigt af skilsmässans sorg.
När de båda bröderna ridit, kände Elsa sig mera ensam
och öfvergifven än förut och de båda krigarne voro tysta och
dystra, där de sutto i sina sadlar.
— Vet du, Sivard, sade slutligen Otto, det är icke bra
för krigare att återse sina käraste och de platser, de lärt sig
älska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
