Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384- CAROLINENS MINNEN.
— Farbror har nog inte heller fått så mycken undervis-
ning som han, tänker jag, sade Frida.
— Jaså, tösen min, du tänker det. — Nå, det kan du
också ha rätt i. Dahlberg han fick som ung gå i skola han
och det i Hamburg till och när han slutat skolan, blef han
skrifvare hos generalkamreraren i Pommern och Mecklenburg,
Gerdt Rhensköld, hvilken lär varit en gubbe med skinn på
näsan och hos honom lärde Dahlberg sig att veta hut som
pojke och det hade han godt af i all sin tid, skall jag säga;
ty intet är så bra för pojkar som att lära sig veta hut, kom-
men ihåg det, Rolf och Sigurd!
Gubben skulle se barskt på sina brorsöner; men han kunde
inte hjälpa, att bakom de buskiga ögonbrynen blickade så mildt
och godt de gråa ögonen, hvilka aldrig rätt kunde få sitt bar-
ska utseende, så snart han talade till något af barnen.
— Dahlberg fick i tidiga år börja leken med fienden, fort-
for Björn. Han var blott en pojke, när han var med om storm-
ningen af Kristianspriis och blott tre år därefter var han kam-
marskrifvare, i Pommern. Men det blef han inte länge, utan
flyttade öfver till Sverige, där han blef konduktör vid fortifika-
tionen och kastade sig med lif och lust på ingeniörsvetenska-
pen, i hvilken han gjorde så goda framsteg, att han ådrog sig
pfalzgrefve Carl Gustafs, sedermera Carl X Gustaf, uppmärk-
samhet.
Han blef snart kapten och gjorde vidsträckta utländska
resor, alltid hedrande det svenska namnet. Också blef han af
konung Carl Gustaf kallad till svenska lägret vid Warschau,
dit hau ankom dagen före slaget och blef utnämnd till gene-
ralkvartermästare. Men strax därefter var det slut med honom.
— Slut, sade flera stämmor frågande.
— Jo-jo-men! Pesten rasade och den angrep äfven Dahl-
berg, som däraf blef svagsint.
— Hu, så ohyggligt, sade Stina.
Björn fortfor:
— I hög grad sinnesslö irrade han därefter omkring utan
huld och skydd, till dess att en ädelmodig fiskare, som hade
Dahlberg att tacka för någon välgärning, tog sig honom an
och dolde honom några veckor i en båt bland vassen samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
