Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 CAROLINENS MINNEN.
för stora. Vi gå ej orätta vägar. Vi hålla våra fördrag i
olikhet med fienden, som bryter dem. Vi äro Guds stridsmän
och den högste skall hjälpa oss.
Dahlberg gjorde numera ingen invändning, utan bugade
sig och gick.
Stormen rasade ännu med samma kraft som förut och
regnet strömmade ned från den af blygrå moln öfverdragna
himmelen, floden vältrade sina böljor i oroliga hvirflar och ett
så svårt oväder som detta hade, förklarade gamle i orten bo-
ende män, ej i mannaminne rasat därstädes.
När Dahlberg gick igenom lägret, suckade han djupt.
— Du stolta, svenska armée, sade han till sig själf, du är
icke värd detta öde! Din graf vältrar här utanför i leriga vågor.
Din kung vill ditt fall — och sitt! Arma Sverige!
Den redlige, gamle fältmarskalken, som följt de svenska
trupperna från seger till seger under tionde och elfte Carls
spira, som sett den svenska segern vid Narva öfver tiodubbla
antalet fiender, kände sig nu betryckt. Han ansåg, att det var
icke blott ett lejonmod, som behärskade Carl XII, utan fastmer
en oresonlig envishet och äfventyrslusta. Allt sattes på ett
kort. Om arméen nu blef såld, betydde intet i konungens ögon,
hufvudsaken för honom var, att han kom öfver floden.
»Gud, skall hjälpa oss,» hade konungen sagt med en för-
tröstan, hvilken icke syntes kunna af något rubbas.
— Detta vågstycke är att fresta Gud, sade Dahlberg för
sig själf och han suckade åter djupt.
Sent på aftonen af denna dag befallde konungen fram sin
häst. Han hoppade upp i sadeln och sprängde ned till stran-
den samt betraktade floden.
Dahlberg var där tillstädes. Men han sade nu intet, ehuru
han i sitt sinne varmt hoppades, att konungen skulle ändra sin
plan och befalla, att öfvergången af floden skulle uppskjutas.
Men det var så långt ifrån, att konungen utdelade en sådan
order, att han i stället befallde, att trupperna genast skulle börja
att inskeppas på båtarne och pråmarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
